SCOTT-ODLO MTB Racing Team

Hela den här resan började i Val d’Isere säsongen 2012. Team manager för SCOTT Swisspower Thomas Frischknecht kom fram och pratade med mig och frågade om hur det såg ut med kontrakt för mig inför säsongen 2013. Jag förklarade för honom att jag hade tackat nej till de erbjudanden jag hade fått från olika team. Anledningen var att jag ville gå klart skolan innan jag började satsa fullt på cyklingen. Det var ju ingen teamförfrågan från hans sida heller eftersom det bara var schweizare i teamet och så skulle det vara. Men något form av intresse fick jag för mig att han visade iallafall. Jag kontaktade honom när jag kom hem från Frankrike och de ville på något sätt hjälpa mig utan att ta med mig i teamet.

Säsongen 2013 drog igång och jag hade support av teamet ute på tävlingar och var lite som en ”gäståkare” för dem. Jag funderade lite under säsongens gång varför de gjorde allt det här för mig om de inte ville något mer. Vid EM i Bern kom frågan om jag ville skriva på kontrakt för dem.

Nu är jag en professionell idrottare och det känns häftigt, och lite läskigt. Nu blir det här mitt jobb och det är coolt att jag kan tjäna pengar på att cykla snabbt. Det är en dröm som går i uppfyllelse och jag ska ta vara på den här chansen.

Jag är den enda tjejen i teamet och det verkar många fundera över. Jag ser det inte som ett problem faktiskt. Jag har alltid tränat tillsammans med killar och alltid umgåtts med killar. Många kan väl hålla med om att tjejer kan vara väldigt komplicerade? Inte alla, men det finns tillräckligt. Jag har fått för mig att jag kommer väldigt bra överens med killar (nu sitter jag här och tror att killar tycker att jag är trevlig att umgås med också…) och därför ser jag det inte som ett problem. Det återstår att se. Jag kanske slutar i ett tjejteam ändå men jag går iallafall in med inställningen att det här kommer bli bra.

Alla tycker väl att sitt egna team är det bästa osv osv och jag har ingen erfarenhet av andra team. Men en sak jag tycker är häftigt med det här teamet är att dom kan vara så otroligt professionella, samtidigt som de är så ödmjuka, vänskapliga och familjära. Under säsongen som gått har jag lärt känna dem och blivit en i ”gänget”. Jag har samlat på mig erfarenhet och har fått testa på en pytteliten del av proffslivet. Jag ser fram emot nästa säsong och jag är övertygad om att jag kommer lära mig och utvecklas mer än någonsin.

Peace out.

Rissveds_jumping_backview_2